Bexs

Jag har försökt s k r i k a länge, men antingen är min röst för låg eller så lyssnar ingen. Idag har jag fått mer hjälp och hopp av ett telefonsamtal än jag tidigare fått totalt. Jag känner mig fruktansvärt kränkt och utelämnad när ingen velat hjälpa mig men nu kommer jag försöka lägga det bakom mig och fokusera framåt. Nu finns det faktiskt någon som vill hjälpa mig och det ska jag ta tillvara på! Någon som hört mig skrika och som sträkt ut sin hand. Jag är så glad att jag har så fin familj och fina vänner som stötta mig, annars hade jag aldrig orkat. Tack mina nära och kära för att ni finns här för mig! <3 Nu kan det bara bli bättre.   


Jag skulle nog behöva göra som Marissa i O.C. det hade nog varit en befirande känsla och kanske hade någon lyssnat tidigare! Jag har tänkt på detta flera gånger.. Bara släppa ut allt liksom. Tror ni det hade varit avreagerande att skrika så?